EN PAUS FRÅN LIVET

en paus från livet, det är precis vad jag skulle behöva just nu. Jag har förlorat min kära pojkvän. Min kille som lyfte mig till skyarna och som jag i stort sett spenderat två år med varje dygn. Kärleken och glöden har slocknat. På grund av att vi, som var två unga ostabila människor klev in i förhållandet och gjorde varandra hela. Och med tiden drog vi ned varandra och kommunicerade inte på rätt sätt. Jag är helt mållös, jag trodde aldrig att det skulle hända. Det är ingenting i min hjärna som fungerar som det ska just nu. Jag kämpar, och jag kämpar, varje timme för att ta mig igenom detta. I skrivande stund är jag hemma hos honom, trots att han gjort klart för mig att vi inte är tillsammans. För vet ni vad? jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det finns inget annat som kan hålla ihop mig än att vara här. Hos honom, med hans familj, i hans hus. Det är så mycket kärlek här som betyder alldeles för mycket för mig för att jag skulle kunna åka härifrån. Jag har tappat greppet om vad kärlek innebär. Den riktiga kärleken vart dränkt av vardagliga irritationer och kontroll. Som nu när jag ser klart är så sjukt oviktig. Jag har låst mig fast vid orden ”jag kommer aldrig göra slut med dig, det kommer vara du isåfall” som sades till mig för två år sen. Jag har inte visat personen som jag älskar mest i världen hur mycket han betyder för mig. Jag trodde att jag gjorde det, men nu ser jag vad som gick fel. Jag drog ned honom. Jag försökte dra honom närmre mig ihop om att det skulle ge mer kärlek. Det är fel. Snälla ni, ni som fortfarande har eran livspartner, lova att ni aldrig gör samma misstag, för rätt vad det är så finns dem inte där. Och då inser man vad som är viktigt.

Allt jag kan önska mig är att han hittar viljan att försöka hitta tillbaka till oss. Jag kommer aldrig förlåta mig själv annars. Han är personen med störst hjärta, han är personen med den finaste insidan. Och jag hade honom. Han var min. Jag kommer vänta på honom i all evighet om så krävs. För jag vill inte ha någon annan i världen. Han är killen i mitt liv. Och jag vill att hela världen ska få veta det.

ja jag är väldigt personlig på min blogg, men det är jag som människa. Öppen som en bok. Jag mår inte bra av att stänga saker inom mig. Jag behöver dela med mig. Inte för att få sympati eller uppmärksamhet. För att folk ska veta min situation och förstå varför jag är som jag är i vissa situationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *