svullna ögon och ett tungt andetag

att leva utan personen man älskar. Den lidande saknaden av närvaro. Den huggande smärtan av saknad. Det är utan tvekan det tuffaste jag någonsin tagit mig igenom. I drömmarna är du så nära, det är som att du aldrig någonsin försvunnit. Det är så jävla underbart för stunden att få känna dig där i drömmen, och kunna lura sig själv att du finns här. Men så fort drömmen försvinner från mig så är det som att någon på nytt drar dig ifrån mig. Jag vill aldrig sluta älska dig. Att älska dig är det finaste jag någonsin gjort. Nu när du inte finns här på riktigt så inser jag som allra mest hur kär jag är i dig. Att det inte är någon inbillning, att det inte bara är en trygghet. Det är jag som är riktigt jävla kär. Så jävla olyckligt obesvarat kär. Och det äter upp mig att det inte finns någonting jag kan göra åt det. Jag måste bara leva med det. Försöka låta tiden visa att jag kan glömma bort hur det känns att älska dig.

Den här låten är till dig.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *