ETT NYTT KAPITEL

Hej på er. Här är jag. Igen.

Mycket har hänt sen sist, och jag får redan gråten i ögonen när jag börjar skriva det här inlägget. Ska egentligen inte skriva något speciellt jobbigt utan bara förklara min situation i livet. Och vad som nu ska bli mitt liv. Jag är fortfarande själv. Mot min egen vilja. Det är den jobbigaste känslan jag känt i livet. Att tvingas vara ifrån den personen man älskar så enormt mycket. Som man delar hela livet med. Mestadels är det jobbigt för att jag tycker så mycket om att ha någon vid min sida. Någon mer att kämpa för. Jag känner ofta att om det bara ska vara för min egen del så kan det kvitta. Sjukt va? Och trots det så är jag själv den enda personen jag vet säkert att jag kommer leva med hela livet. Jag är en förvirrad och rädd 21 åring. Jag har hela livet framför mig och just nu skrämmer det mig. Det skrämmer mig för att nu har jag inte den där tröstande famnen att slänga mig i, den där personen att dela mina vardagshändelser med, personen att ligga hemma i lägenheten och göra absolut ingenting alls med. Jag är här själv. Ingen ser vad jag gör. Ingen vet vad jag känner. För oavsett HUR många vänner man än har, så är det annorlunda med en livspartner. Den fyller livet med så mycket mer. Men nu är det som det är. Jag kan älta hur mycket jag vill ha den här personen, men den vill inte vara med mig just nu. Så då får jag skapa mitt egna liv.

Imorgon börjar skolan igen! ÅÅH min själ skriker efter rutiner. Jag vill ha fler måsten, mer utmaningar och mer tempo. Jag kommer fortsätta med jobbet parallellt med plugget, och försöka jobba så mycket extra jag kan för att jag tog dåliga beslut (som kändes rätt då) förra terminen, vilket gjort att jag inte är beviljad CSN tills några högskolepoäng trillat in. Men det löser jag. För om det är någonting jag är grym på i livet så är det att lösa saker. Och nu är det dags för mig att lösa saker åt mig själv. Imorgon blir det nya tag, för mig själv. Jag har aldrig mått så bra som när det gått bra i skolan (på uni) och nu är det dags att känna så igen. Att investera i sig själv och sin egen kunskap! Tänk att imorgon går jag upp i tid, kanske går en morgonpromenad, dricker lite kaffe och fixar mig. Alltså stopp här. Att fixa sig till skolan kan ju vara det bästa som finns. Det känns som att hela ens garderob kommer till användning när man vardags fixar sig. Det senaste halvåret har jag bara jobbfixat eller partyfixat mig. Det är helt olika grejer, håller ni med? Sen har jag kursintroduktion, ska läsa global marknadsföring på engelska, det ska bli så spännande för det är mycket utbytesstudenter från hela världen som kommer gå i min klass. Efter det räknar jag med plugg några timmar, sen ska jag iväg och jobba eftermiddagspass. Se där, och jag som inte längre trodde det var möjligt att fylla en dag med aktiviteter. Jag ska aldrig sluta plugga igen, man blir så rastlös. När man har plugget så finns det verkligen alltid någonting att göra! så jäkla bra för min rastlösa själ.

 

Nu: tända ljus och nybäddad säng. Nymålade naglar och en kopp te. Om det kommer kännas såhär bra, då kommer livet bli lättare än någonsin.

Jag och goa vänner, och mitt nyblonderade hår.

 

 

1 kommentar

  1. Pernilla
    oktober 5, 2017 / 8:53 e m

    Underbart att du vågar stå för den du är fina Olivia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *